. är tokigt skön.

jag har en ny plan ang jobbet. Jag ska börja med mig själv. Tycker inte om men kan ev upplevas som gnällig två veckor framåt. Den enda jag kan ändra på är mig själv och ingen annan så om jag stör mig på någon så måste jag ta det med den direkt och fråga på ett bra sätt varför det blev som det blev. Ja har gjort det två gånger men nu ska det bli mer av det. Inte låta mig svepas med i det negativa och tråkiga inställningen som finns hos vissa.

Jag och en kompis har prata om detta förut, jobb mentaliteten och hur olika den kan vara hos olika individer. Om jag är på ett jobb då jobbar jag på och gör mitt bästa. Tänker mycket på min dag på vägen hem men helst inte hemma då jag ska ha släppt det. Vad kunde jag har gjort bättre? vad gjorde jag bra ? Klappa mig lite på axeln.

Sen finns det sorten som går upp i ett job men inställningen att göra så lite som möjligt. Det är där ma har förlorat mig. Det måste nästan vaa jobbigare. Det känns som att det är något som är genom gående hos för många just nu på avdelningen och det är allämänt gnälligt. Även en tjej som jobbat i 2 år tcker det är dålig stämmning. är det för at.. hmm ingen idee att ens gå upp i. Det bästa är nog att fråga.

Ska ev vara lite barnvakt på måndag vilket skulle vara jätte mysigt. Saknar jobbet med barn. Någor jag kan säga att jag är gansa bra på. Skönt att ha lite sånt nät man just nu. eler ska säga när JAG just nu fortfarane är trevande, inkännande och försöker hitta någon sorts yrkes identitet..*suck*

Dagen jobb ord... ;)

.. är något jag kämpar för att inte bli. Prata gärna med mig on dina tankar, funderingar och oros moment. Prata gärna med mig om du är ledsen på mig eller någon annan MEN var med på att det kan komma ett råd, ett tröstande ord eller en motargumentation eller diskussion.

Behöver du bara en kram och kräkas lite utan några klo ka råd eller tjeka kommentarer säg då det så ska jag sitta tyst..

har denna dag varit en slasktratt.. lyssnat, varit förstående. Den tuffaste saken är att stå upp för pat som inte orkar stå upp för sig själv. Jag kan ta hand om mig och minna närmaste men när det ligger en sårbar i den sårbaraste situationen personen varit i så ser jag en sjuk människa. Måste se förbi den sjuka och se människan... jobbar med mig själv, jobbar på mig själv!

ibland kan det tom vara så att jag faktiskt vet bättre än vad anhöriga gör, om vad som är bäst för pat. näringsmässigt, aktivitets mässigt men inte själsligt och socialt. det är en balansgång!

Det är inte lätt.. måste vara förstående.. mötas. Backa o möta..

Idag har jag tagit slask. Möte slasken bra kan jag själv tycka men som min chef sa, man ska inte ta vad som helst heller.. jobba på det!

Har användt mig ev en parfym som håller på att ta slut (Lacoste en grön flask) och nu har jag en doft från body shop ( wn blå flaskaoceanus) men det vberkar som de har tagit bort båda dessa från sortimentet. De luktar frecht båda två. Mer som man är nu duchad än parfym parfym.. *suck*

Från nåt djupt till lite mer ytliga saker.. eller som Karlsson hade sagt -Det är e världslig sak!!

dag.

Jag utvecklas eller så.. ähh jag vet inte.. har haft tre pat som har varit mycket dåliga. två fysiskt och två psykosocialt. Vet inte vad som är jobbigast. Att stå och fixa med en pat i typ 1 timme eller att inte ha tid att stå med någon som är ledsen över sin situation.. :(

Planerat lite bättre.. haft en bra dialog med min usk. Även om vi idag har varit med om mycket så har vi talat ut vilket är jätte skönt. Pratade med samma person igår kväll när hon sa en onödig kommentar. Gick tillbaka och frågade vad hon menade. Skönt att hag rede ut det direkt.. ska försöka göra det jämt..

jaja.. bra början i alla fall..

nu ska jag slappa, imorn är jag ledig så då ska jag ha mys frukost med min vän.. goa goa.. och sen slappa, städa lite kankse.. ekler.. nääää.. ;)

 är helt beroende av lakrits.. köpte såna där pingvin lakrits mmm helt sjukt..

ryckas med!! Jobba med mig själv. Inte bli en bitter kärring som redan är trött på patienterna

Ha förståelse, empati. Jag är frisk. jag kan gå hem och släppa typ, jobbet. De måste ligga kvar där i denna konstiga situation.

Det finns inget normalt med att ligga på sjukhus det ska man ha klart för sig.. skärp dig Kajsa!!

.. är inte alltid lätt.

Har tänk mycket nu och kommit framtill att jag måste faktiskt inte höra allt jag lyssnar till (se gårdagens inlägg). Jag måste filltrera eler lyssna men inte ragera så starkt varje gång.

Pratade med en kollega som är jordens guligaste förövrigt ;) och sa att en del är mer svåra än andra, mest som det är på alla arbetsplatser. Men så sa hon att man hittar sina vägar att möta dom i all frustration, från min sida. Man lär sig vilka knappar man ska trycka på för att få som man vill, manipulera lite. hihihi

Då talar jag framför allt om usk. Att jobba med en schysst, inte nödvänligt viss den bästa, som man kan ha en bra dialog med så är halva jobbet gjort, och det är riktigt roligt. När ma jobbar med någon som lättt parkerar sin rumpa i en skön soffa kan det varra svårt att dra personen upp från den och säg till att hon/han ska jobba.

Tjusningen med att vara arbetsledare.. ;) Det är en balansgång!

Fick på slutet av dagen ett litet ljust ord av den goa kollegan. Hon hade saknat mig när jag var bort på semester och hon sa även att jag passar in så bra i deras arbetsgrupp. Som jag altid har varit där.. värmde så otroligt, blev närstan lite tårögd. Jag är ju så känslosam... ;)

Då har jag varit färdig ssk i drygt 3 månader. Det känns som man har levt med skydds lappar i 2 månader. Jag har sett och gjor det jag ska göra och det som rör minna patienter. Nu när jag börja få in någon sorts rutin på det hela så börja jag höra det som händer runtomkring. Inte bara positivt. Bra att jag är uppmärksam på pat rumtomkring me en del gnäll o gnabb kunde jag vara utan.

Är väll en balansgång detta som allt annat.

Brukar vara så med mig att efter 3 månader efter ha börjat något nytt måste jag se upp med mig själv lite så jag inte blir för kaxig och för självsäker. Ok, att jag har hajat rutinerna och fått någon sorts egen tecknik på allt det praktisk men har mycket mycket mycket kvar att lära. mycket teori och att sätta ihop det ena med det andra och vara uppmärksam på alla märvården och kunna förutspå vad som kan ev hända med pat i framtiden. Vilket i sig känns jätte bra då jag är så sugen på att plocka upp e bok och spettsa in mig på infektioner.

Omvårdnaden känns lite som e har kommit på efterkälke. Vill göra så mycket mer än vad jag hinner med. Vill göra massor med omvårdnadsprocesser där det utväderas och reflekteras på hur jag kan hjälpa pat på bästa sätt..

Kan lite bra att det känns bra just nu och inte riktigt lika skrämande som tidigare. Får fokusera på mig igen och itne så ycket på många andras dåliga energi. Blir bara frustrerad på att all den energi, negativa energi som de utger skulle kunna gå till något så mycket bättre, något posetivt. Bra med energi emn svårt att rikta den rätt. Kan tycka att det kanske finns de som jobbat för länge och glömt vem de är där för. Jag är dör för att det är ett jobb och jag typ får lön för det men jag jobbar även för pat.

gäller att inte hönga med i deras snack.. *suck* på det sättet känner jag mig lite obalanserad och inte så självsäker på mig själv då jag faktiskt rycks med i den  negativa inställningen.

jag jobar på mig själv.. jag jobar på mig själv... ett livslångt projekt :)