dag.

Jag utvecklas eller så.. ähh jag vet inte.. har haft tre pat som har varit mycket dåliga. två fysiskt och två psykosocialt. Vet inte vad som är jobbigast. Att stå och fixa med en pat i typ 1 timme eller att inte ha tid att stå med någon som är ledsen över sin situation.. :(

Planerat lite bättre.. haft en bra dialog med min usk. Även om vi idag har varit med om mycket så har vi talat ut vilket är jätte skönt. Pratade med samma person igår kväll när hon sa en onödig kommentar. Gick tillbaka och frågade vad hon menade. Skönt att hag rede ut det direkt.. ska försöka göra det jämt..

jaja.. bra början i alla fall..

nu ska jag slappa, imorn är jag ledig så då ska jag ha mys frukost med min vän.. goa goa.. och sen slappa, städa lite kankse.. ekler.. nääää.. ;)

 är helt beroende av lakrits.. köpte såna där pingvin lakrits mmm helt sjukt..

Är så tröt så jag kännermig alldeles apatisk.. måste hålla mig vakn till 22. Det är typ nu men ska försöka få ner lite text innan jag får natta.. en fix ide ;)

Dagen har varit tuff.. varit när till gråt ett par gånger. Kännt mig ensam och inkompetent (stavas det ens så). Vet att jag inte är det men det känndes verkligen at jag BARA varit fårdig i 3 månader. Måste planer bättre. eller nåt.

Ta inte åt dig Kajsa.. låt det rinna av..mm.. räkna till 10 och börja om. lös problemer. Lös problemet och låt det sen gå

lär dig av det du gör. Reflerkter. Spegla. Ventliera..

Glöm inte varför du är där och glöm inte att di älskar det du gör. För det gör jag faktsikt trots att det kan kännas mycket frustrerande vid tillfällen.. kommer aldrig igen tacka nej till en undersköterska. Nog därför jag kände mig tokigt ensam. Var tokigt ensam

finns änglar som stöttade och räddade mig. Min kollega som jag nämnt todigare peppade mig och hjälpte mig. Hon fick en bamse kram, blev lite förvånad men gillade det :) på dagens slut. Sen hade jag kramar kvar så då passade jag på att krama en anna pärla.. goa goa goa!

Kommer långt med en kram och ett vändligt ord...

Jätte mysig bild..

tror kärlek sker oväntat opch med en oväntad i ett oväntat möte. när man inte är bered så är man som mest mottaglig..

en filosofs tankar.. ;)

ryckas med!! Jobba med mig själv. Inte bli en bitter kärring som redan är trött på patienterna

Ha förståelse, empati. Jag är frisk. jag kan gå hem och släppa typ, jobbet. De måste ligga kvar där i denna konstiga situation.

Det finns inget normalt med att ligga på sjukhus det ska man ha klart för sig.. skärp dig Kajsa!!

tänker lite mycket, druckit lite för mkt kaffe, sov för länge i morse.. Såg på tv, säkert opera, att om man inte kan sova så skulle man inte tvinga fram det. Om man legat i ungefär 30 min så är det ingen ide längre. Bättre att då gå upp och dricka lite vatten och sedan gå o lägga sig igen. Jag passade på att skriva lie.

Skrev även ett sms till min vän som jag låg o tänkte på mest. Nu ska jag försöks natta igen.

natti

Har lagt in bilder på facebook. Tar sån tid att få in flera bilder åtgången här. Om ni vill se så säg till.

.. är inte alltid lätt.

Har tänk mycket nu och kommit framtill att jag måste faktiskt inte höra allt jag lyssnar till (se gårdagens inlägg). Jag måste filltrera eler lyssna men inte ragera så starkt varje gång.

Pratade med en kollega som är jordens guligaste förövrigt ;) och sa att en del är mer svåra än andra, mest som det är på alla arbetsplatser. Men så sa hon att man hittar sina vägar att möta dom i all frustration, från min sida. Man lär sig vilka knappar man ska trycka på för att få som man vill, manipulera lite. hihihi

Då talar jag framför allt om usk. Att jobba med en schysst, inte nödvänligt viss den bästa, som man kan ha en bra dialog med så är halva jobbet gjort, och det är riktigt roligt. När ma jobbar med någon som lättt parkerar sin rumpa i en skön soffa kan det varra svårt att dra personen upp från den och säg till att hon/han ska jobba.

Tjusningen med att vara arbetsledare.. ;) Det är en balansgång!

Fick på slutet av dagen ett litet ljust ord av den goa kollegan. Hon hade saknat mig när jag var bort på semester och hon sa även att jag passar in så bra i deras arbetsgrupp. Som jag altid har varit där.. värmde så otroligt, blev närstan lite tårögd. Jag är ju så känslosam... ;)

Då har jag varit färdig ssk i drygt 3 månader. Det känns som man har levt med skydds lappar i 2 månader. Jag har sett och gjor det jag ska göra och det som rör minna patienter. Nu när jag börja få in någon sorts rutin på det hela så börja jag höra det som händer runtomkring. Inte bara positivt. Bra att jag är uppmärksam på pat rumtomkring me en del gnäll o gnabb kunde jag vara utan.

Är väll en balansgång detta som allt annat.

Brukar vara så med mig att efter 3 månader efter ha börjat något nytt måste jag se upp med mig själv lite så jag inte blir för kaxig och för självsäker. Ok, att jag har hajat rutinerna och fått någon sorts egen tecknik på allt det praktisk men har mycket mycket mycket kvar att lära. mycket teori och att sätta ihop det ena med det andra och vara uppmärksam på alla märvården och kunna förutspå vad som kan ev hända med pat i framtiden. Vilket i sig känns jätte bra då jag är så sugen på att plocka upp e bok och spettsa in mig på infektioner.

Omvårdnaden känns lite som e har kommit på efterkälke. Vill göra så mycket mer än vad jag hinner med. Vill göra massor med omvårdnadsprocesser där det utväderas och reflekteras på hur jag kan hjälpa pat på bästa sätt..

Kan lite bra att det känns bra just nu och inte riktigt lika skrämande som tidigare. Får fokusera på mig igen och itne så ycket på många andras dåliga energi. Blir bara frustrerad på att all den energi, negativa energi som de utger skulle kunna gå till något så mycket bättre, något posetivt. Bra med energi emn svårt att rikta den rätt. Kan tycka att det kanske finns de som jobbat för länge och glömt vem de är där för. Jag är dör för att det är ett jobb och jag typ får lön för det men jag jobbar även för pat.

gäller att inte hönga med i deras snack.. *suck* på det sättet känner jag mig lite obalanserad och inte så självsäker på mig själv då jag faktiskt rycks med i den  negativa inställningen.

jag jobar på mig själv.. jag jobar på mig själv... ett livslångt projekt :)

...när jag cyklade hem från jobbet. En man som hade blivit påkörd av en bil och var ganska dålig.

Första instinkten avr att cykla vidare då ma inte ska störa vid en sådan plats men sen slog det mig att jag är sjuksköterska och har skyldighet att stanna. Så det gjorde jag, kunde inte göra så mycket men ändå.. snacka om adrenali påslag. Sen vågade jag inte säta mig på cykeln igen då jag cyklade utan hjälm. Känndes tokigt dumt!!

Måste köpa en hjälm.